Belgien trupp i Fotbolls-VM 2026

Att kvala in till sommarens slutspel blev en relativt smärtfri historia för belgarna, även om det gnisslade lite i maskineriet inledningsvis. Laget landade överst i sin kvalgrupp och plockade 18 poäng via fem segrar och tre kryss, vilket innebar en direktbiljett utan att behöva harva i något ovisst playoff. Snacket inför kvalet handlade mycket om hur nationen skulle resa sig efter det monumentala magplasket i Qatar, och visst fanns det en cynisk skepsis kring hur den nya generationen skulle palla trycket.

Inledningen bjöd på poängtapp mot Nordmakedonien den 06/06/2025 och senare även kryss mot Wales och ett vilt kämpande Kazakstan. Men när spelet väl satt sig började målen rulla in i en rasande takt. Belgien dunkade in 29 kassar på åtta matcher, vilket ger ett snitt på över 3,5 mål per fajt. Kevin De Bruyne visade återigen varför han är lagets hjärta och slutade som intern skyttekung med sex fullträffar. En av de mest minnesvärda insatserna var den totala överkörningen av Liechtenstein med 7-0 den 18/11/2025.

Defensivt höll man nollan i fyra matcher, men med tanke på att motståndet stundtals höll korpenklass fanns det ändå frågetecken kring hur backlinjen faktiskt står sig. Den underliggande datan skvallrar om ett lag som gillar att dominera bollinnehavet, men som kan bli sårbara när de tappar bollen i fel lägen.

För att laget ska kunna utmana om de tunga placeringarna krävs det att stjärnorna levererar. Här är tre Belgien spelare Fotbolls-VM som kommer bära det allra tyngsta oket.

• Kevin De Bruyne: Den offensiva mittfältaren, numera i Napoli, är navet som allting kretsar kring. Med över hundra landskamper i bagaget är han lagets obestridda ledare och kreatör. Skulle han gå sönder tappar laget sin primära hjärna och förmågan att luckra upp låga försvar försvinner nästan helt.
• Jérémy Doku: Manchester City-yttern är en total mardröm för trötta ytterbackar med sin brutala acceleration och oförutsägbarhet. Han stod för fem mål i kvalet och är den som ska bryta mönster när spelet låser sig. Ett avbräck här skulle göra belgarnas anfallsspel betydligt mer statiskt och lättläst för motståndarna.
• Romelu Lukaku: Fortfarande en beprövad målspottare av rang med nästan 90 landslagsmål på kontot. Hans fysiska närvaro ger laget en tydlig referenspunkt längst fram i banan. Utan honom tappar man den där råa tyngden i boxen som ofta är skillnaden mellan vinst och torsk i tajta slutspelsmatcher.

Efter att Domenico Tedesco fått packa väskorna klev den rutinerade fransmannen Rudi Garcia in i handlingarna under januari 2025. Som ny Belgien tränare Fotbolls-VM fick han inledningsvis en del supportrar att höja på ögonbrynen, inte minst med tanke på hans korta och ganska röriga sejour i Napoli strax innan. Trots den cyniska kritiken har han snabbt lyckats styra skutan på rätt köl, säkrat biljetten till Nordamerika och framför allt skapat lugn i ett annars ganska stökigt omklädningsrum.

Garcia är ingen duvunge i sammanhanget, även om detta faktiskt är hans första stora internationella turnering som förbundskapten. Han har tidigare basat över klubbar som Roma, Lyon, Marseille och Lille, där han vann den franska dubbeln 2011. Som person uppfattas han som en pragmatisk och tydlig ledare som inte är rädd för att blanda rutinerade rävar med unga, hungriga talanger. Snacket inför turneringen handlar mycket om huruvida hans förmåga att bygga harmoni i truppen kommer räcka när de taktiska drabbningarna drar igång på allvar mot de riktigt tunga fotbollsnationerna.

Det är ett delvis nykomponerat gäng som reser över Atlanten. Den gamla gyllene generationen har tackat för sig till stor del, och in har i stället snabba och dynamiska pjäser klevit fram. Offensiven är utan tvekan lagets adelsmärke, vilket de 29 målen i kvalet skvallrar om. Det finns en enorm spetskvalitet framåt. I en grupp där man ställs mot Egypten, Iran och Nya Zeeland förväntas man dominera matchbilderna totalt och skölja över motståndarna utan större problem. Gruppspelet bör bli en ren defilering.

Men om anfallsspelet är glimrande, så är defensiven desto mer svajig. Att släppa in fem bollar över två matcher mot Wales i kvalspelet, samt att åka på däng med 5-2 mot USA i en träningsmatch, blottar tydliga sprickor i fundamentet. Mittbackslåset med Zeno Debast och Arthur Theate är visserligen talangfullt, men det saknas den där stenhårda cynismen som krävs när man ställs mot nationer från den allra översta hyllan. Att enbart förlita sig på att vinna hawaii-fotbollsmatcher håller sällan hela vägen till en final.

Förhoppningarna hemma i Bryssel är ändå höga, och man siktar tveklöst på att nå djupt in i slutspelet. Oddsmarknaden placerar dem strax bakom de allra tyngsta favoriterna, vilket känns som en sund bedömning. Mycket hänger på om man kan rida på sin offensiva våg och hoppas att det räcker för att kompensera för de defensiva bristerna när svårighetsgraden skruvas upp i utslagsmatcherna.

Nationens facit i den här turneringen är en salig blandning av höga toppar och bottenlösa dalar. Den allra finaste stunden i modern tid kom 2018 i Ryssland, då laget leddes till en urstark tredjeplats efter att bland annat ha skickat ut Brasilien på vägen. Den upplagan kryllade av stjärnor i sin absoluta prime som levererade när det gällde som mest. Dessförinnan minns de äldre supportrarna också fjärdeplatsen från 1986, en turnering där lirare som Enzo Scifo lämnade rejäla avtryck på den internationella scenen.

Å andra sidan finns det gott om rejäla bottennapp att reflektera över för den som är lagd åt det cyniska hållet. Det absolut färskaste exemplet är fiaskot 2022, där laget tvingades checka ut redan efter gruppspelet efter en osedvanligt blek insats. Även 1998 års turnering slutade i tårar efter tre raka kryss i gruppen. Historiken visar tydligt att när spelet väl låser sig för belgarna på den stora scenen, då har de förtvivlat svårt att vända skutan och hitta en plan B.