Tunisien Trupp Fotbolls-VM 2026

Tunisien städade av sin kvalgrupp med en stabil defensiv och lämnade nollan intakt genom samtliga tio omgångar av kvalspelet. Laget plockade hela 28 av 30 möjliga poäng, med nio segrar och ett enda kryss på bortaplan mot Namibia. Hemma på Hammadi Agrebi-stadion var man snudd på omutliga under Sami Trabelsis ledning innan tränarbytet skedde, och man radade upp fem raka segrar framför de egna fanatiska supportrarna. Offensivt var det kanske ingen sprakande fotbollsfest som fick publiken att hoppa jämfota, men man snittade ändå strax över 2 mål per match.

Mohamed Ali Ben Romdhane klev fram som lagets främste målskytt med fyra fullträffar, tätt följd av Hazem Mastouri som noterades för två kassar. Hela fjorton olika spelare skrev in sig i målprotokollet under kvalspelet, vilket visar att landslaget inte står och faller med en enda stjärnanfallare i truppen. Snacket kring laget under den här perioden handlade uteslutande om huruvida den cyniska och riskminimerande taktiken faktiskt kommer att hålla när motståndet väl skruvas upp ett par snäpp på den stora scenen. Ekvatorialguinea förväntades vara den största utmanaren i gruppen, men efter ett par administrativa poängavdrag för motståndarna kunde Tunisien defilera i mål.

• Ellyes Skhiri

Hjärtat och lungorna på det centrala fältet. Eintracht Frankfurt-mittfältaren är en defensiv städgumma av rang som läser spelet briljant och snittade över 30 tacklingar i Bundesliga förra säsongen. Skulle lagkaptenen gå sönder tappar Tunisien hela sin ryggrad och defensiva trygghet. Han är navet som tillåter de mer offensiva pjäserna att ta risker.

• Hannibal Mejbri

Den forna stortalangen som numera huserar i Burnley står för den lilla kreativitet som existerar i detta bygge. Med över 40 landskamper på nacken måste han börja leverera poäng av högsta snitt.

• Elias Achouri

FC Köpenhamn-yttern tillhör den yngre generationen som ska försöka bryta mönster. Han är en av få spelare i truppen som faktiskt kan hota på egen hand i sista tredjedelen med sin fart och teknik.

Rollen som Tunisien tränare Fotbolls-VM vilar tungt på Lamouchis axlar. Han tog över rodret för landslaget i januari 2026 och fick omedelbart i uppdrag att sätta sin tydliga prägel på den nordafrikanska nationen efter Sami Trabelsis uttåg. Som aktiv spelare var han en elegant och spelskicklig mittfältare som kammade hem ligatitlar i Frankrike med både Auxerre och Monaco, innan flyttlasset sedermera gick vidare till den italienska fotbollen och klassiska klubbar som Parma samt Inter. På tränarbänken har hans cv svällt ordentligt med åren genom sejourer i Nottingham Forest, Cardiff City och franska Rennes. Lamouchi är heller ingen nykomling i landslagssammanhang, då han rattade Elfenbenskusten under det globala mästerskapet i Brasilien för tolv år sedan.

Narrativet inför sommarens turnering kretsar oerhört mycket kring huruvida hans cyniska inställning till spelet kan fälla spelförande lag som Nederländerna och Japan i gruppspelet. Lamouchi fokuserar stenhårt på kollektivet framför jaget; han bygger hela laget utifrån en stram och disciplinerad defensiv struktur där ett blixtsnabbt omställningsspel är det primära anfallsvapnet. Taktiskt sett låser han sällan fast sig vid en enda formation, utan växlar gärna mellan 4-3-3, 4-2-3-1 och 4-4-1-1 beroende på vilken typ av matchbild som förväntas. Det är sällan särskilt vackert att titta på, men hans pragmatiska fotbollsfilosofi har bevisligen gjort laget extremt svårslaget och obekvämt att möta.

Tunisien kliver in i sommarens mästerskap med en väldigt tydlig spelmässig identitet, men tyvärr också med ganska uppenbara begränsningar i truppen. Styrkan ligger tveklöst i den kollektiva defensiven och förmågan att stänga ner ytor för bollskickliga och spelförande motståndare. Att man lyckades spela 1-1 mot Brasilien i närtid skvallrar om en taktisk förmåga som bevisligen kan frustrera vilket stjärngäng som helst i världen. Den låga och extremt kompakta blockeringen är lagets absoluta trygghet, men det är i offensiven som varningsklockorna ringer allra högst.

Svagheten är bristen på en pålitlig målskytt på internationell nivå och avsaknaden av naturlig kreativitet när spelet väl närmar sig sista tredjedelen. Det finns helt enkelt för lite individuell spets för att kunna straffa de allra bästa landslagen på kontinuerlig basis. Yngre förmågor som Ismaël Gharbi och Elias Achouri måste överträffa sig själva om det ska bli några utropstecken framåt. I grupp F ställs man mot Nederländerna, Japan och Sverige, vilket på papperet ser ut som en regelrätt mardrömslottning för ett lag som allra helst vill spela på resultat och ligga på rulle. Nederländerna blir med största sannolikhet en övermäktig uppgift, medan både Japan och Sverige besitter betydligt mer offensiv kvalité än vad tunisierna kan mönstra.

Förhoppningarna internt i truppen är att man äntligen ska lyckas ta sig förbi gruppspelet för första gången någonsin, men den krassa verkligheten är att man slår ur ett massivt underläge. Statistiken talar sitt tydliga språk; chansen att laget avancerar till slutspelet värderas lågt. Tunisien kommer garanterat att sälja sig dyrt och grisspela sig till oavgjorda resultat så långt det överhuvudtaget är möjligt, men när man väl tvingas föra matcherna och jaga mål lär spelet låsa sig betänkligt.

Tunisien har en lång och brokig historia av att ständigt kvalificera sig för de stora internationella turneringarna, men väl på plats har det nästan uteslutande handlat om ett tidigt respass redan i gruppspelet. Nationen skrev visserligen in sig i historieböckerna 1978 som det allra första afrikanska laget att vinna en match i dessa sammanhang, men sedan dess har de stora framgångarna lyst med sin frånvaro. Trots hela sex tidigare framträdanden på den största scenen har man faktiskt aldrig lyckats ta sig vidare till utslagsrundorna.

Den senaste upplagan i Qatar 2022 bjöd dock på ett rejält styrkebesked när man högst oväntat besegrade de blivande finalisterna Frankrike med 1-0 i den sista gruppspelsmatchen. Profiler som Wahbi Khazri har tidigare burit nationens offensiv på sina egna axlar, men numera vilar det tunga ansvaret på betydligt yngre och mer orutinerade förmågor. Att man aldrig någonsin lyckats kravla sig ur gruppspelet vilar som en tung, blöt filt över landslaget inför årets turnering.