Uruguay Trupp Fotbolls-VM 2026

Uruguay städade undan det sydamerikanska kvalet genom att sno åt sig en fjärdeplats, vilket räckte för en direktbiljett till sommarejs turnering. Tugget inför och under kvalspelet handlade mycket om hur laget skulle klara sig utan sina gamla stöttepelare, men de tystade tvivlarna ganska snabbt. Med tjugoåtta inhåvade poäng hamnade de på exakt samma siffra som både Brasilien och Colombia.

En riktig höjdpunkt var när de plockade ner både Argentina och Brasilien med 2–0 i inledningen av kvalet. Mot brassarna var det ett riktigt ställningskrig med blott sju avslut i hela matchen, men ”La Celeste” visade pannben och drog det längsta strået. Månaden efter åkte de till Buenos Aires och nollade världsmästarna på deras egen bakgård.

Men det var inte bara guld och gröna skogar. Efter den inledande islossningen, som kröntes med en 3–0-seger mot Bolivia islutet av 2023 började maskineriet hacka betänkligt. På de sista tolv fighterna skrapade de bara ihop tre trepoängare och kryssade hela sex gånger.

Totalt sett dunkade de in tjugotvå kassar på arton matcher, där defensiven var det som verkligen stack ut med blott tolv insläppta mål.

• Federico Valverde

Real Madrid-stjärnan är motorn som får hela maskineriet att snurra. Han har lirat i landslaget sedan 2017 och är numera den självklara ledaren på mittfältet. Hans extrema löpkapacitet och tunga bössa gör honom ovärderlig. Går han sönder tappar laget hela sin omställningskraft och sitt presspel.

• Ronald Araújo

Barcelona-försvararen styr och ställer i backlinjen med en pondus som få andra mittbackar i världen kan mäta sig med. Han är fundamental för defensiven. Skulle han skada sig blir försvaret betydligt mer ihåligt och sårbart för djupledslöpningar.

• Darwin Núñez

Anfallaren, som numera hittas i Al-Hilal, står för spetsen och den offensiva leveransen längst fram i banan. Det är han som ska trycka in bollarna när chanserna väl dyker upp.

Få tränare har satt ett sådant avtryck på den moderna fotbollen som Uruguays nuvarande förbundskapten, den smått legendariske Marcelo Bielsa. Gubben är känd för sin stenhårda Bielsa-ball, ett system som bygger på en frenetisk hög press och blixtsnabba omställningar så fort bollen vinns tillbaka. Under sin gedigna karriär har han basat över klubbar som Athletic Club, Marseille och Leeds United, samt styrt spakarna för både Argentinas och Chiles landslag. Hans största merit är ligatiteln med Newell’s Old Boys hemma i Argentina redan 1991, men hans inflytande sträcker sig långt bortom prisskåpet. Tränarikoner som Pep Guardiola och Diego Simeone har öppet hyllat honom som en massiv inspirationskälla.

Snacket inför den kommande turneringen handlar mycket om huruvida hans krävande spelsätt verkligen håller i längden. Ett nordamerikanskt sommarklimat är inget man leker bort i första taget, och Bielsa kräver att hans lirare springer tills de stupar. Vissa rykten skvallrar dessutom om att det gnisslat en del mellan honom och tunga pjäser i omklädningsrummet, som Luis Suárez och Agustín Canobbio. Frågan är om hans cyniska och kompromisslösa ledarstil kommer att lyfta laget eller sänka det när pressen är som störst.

När man kliver in i en global turnering med fyra stjärnor på bröstet är förväntningarna alltid uppskruvade till max, och hemma i Montevideo ses allt annat än ett långt gånget slutspel som ett fiasko. Den här gången handlar det dock om en ny era. Tiden med Luis Suárez och Edinson Cavani är förbi, och nu är det en yngre, mer dynamisk generation Uruguay spelare i Fotbolls-VM-publiken får stifta bekantskap med. Truppens absoluta styrka ligger i det centrala fältet, styrt av Valverde och Manuel Ugarte, samt den ramstarka defensiven ledd av José María Giménez.

Den underliggande datan visar att sydamerikanerna skapar extremt mycket av sin förväntade målskörd genom att vinna bollen högt upp i banan. Deras intensiva presspel är bland det vassaste i den internationella fotbollen just nu. Svagheten? Den offensiva produktionen har ibland sett oerhört krampaktig ut mot lag som parkerar bussen. Om de hamnar i underläge finns det stora frågetecken kring hur de ska luckra upp defensivt skickliga motståndare utan att blotta sig totalt bakåt.

I gruppspelet ställs de mot Spanien, Saudiarabien och Kap Verde. Även om spanjorerna bär favoritskapet i gruppen, förväntas Uruguay städa av de två sistnämnda ganska bekvämt. Men frågan är om de har tillräckligt mycket krut i dojorna för att utmana de allra tyngsta nationerna när turneringen drar ihop sig på allvar.

Historiskt sett är det här en nation som alltid har haft en förmåga att ställa till med oreda när det vankas stora fotbollsfester. De plockade hem den allra första upplagan 1930 och stod för en av tidernas största knallar när de sänkte Brasilien på Maracanã tjugo år senare. Det är en stolt fotbollsnation som lever på sin klassiska Garra Charrúa – en cynisk och stenhård vinnarmentalitet som sitter i väggarna.

På senare tid minns vi framförallt fjärdeplatsen 2010, där de charmade fotbollsvärlden och krigade sig hela vägen till semifinal. Även 2018 i Ryssland nådde de en stark kvartsfinal. Men det har inte alltid varit en dans på rosor. Förra vändan i Qatar 2022 var ett rejält bottennapp. Laget såg extremt trött och idéfattigt ut under ledning av Diego Alonso. De förlitade sig alldeles för mycket på trötta, åldrande ben och ett taktiskt upplägg som kändes hämtat från stenåldern.

Det bleka spelet ledde till ett svidande respass redan i gruppspelet, en mörk plump i protokollet som de nu desperat vill tvätta bort. Med en helt ny, uppumpad energi och en modernare fotbollsfilosofi hoppas de kunna skriva ett betydligt roligare kapitel i den nordamerikanska värmen. Kravbilden är tydlig: det är dags att leverera igen.